Italian High Renaissance Architect and Painter, 1444-1514 In the first decade of the 16th century Donato Bramante was the chief architect in Rome, which had just replaced Florence as the artistic capital of Europe because the patronage of Pope Julius II (reigned 1503-1513) attracted all the leading Italian artists to that city. It is particularly the triumvirate of artists - Michelangelo the sculptor and painter, Raphael the painter, and Bramante the architect - who dominated this period, usually called the High Renaissance, and whose influence overwhelmed the following generations. Donato di Pascuccio d'Antonio, called Bramante, was born in 1444 at Monte Asdruvaldo near Urbino. Nothing is known of the first 30 years of his life. During that period, however, the court of Federigo da Montefeltro at Urbino was a flourishing humanistic and cultural center, attended by artists such as Piero della Francesca, Melozzo da Forll, and Luciano Laurana, who probably influenced the young Bramante. The first notice of Bramante dates from 1477, when he decorated the facade of the Palazzo del Podestaat Bergamo with a frescoed frieze of philosophers.  Related Paintings of BRAMANTE :. | Execution of major en:Abraham DavelAbraham Davel | Christ and the adulterous woman | Ancient copy of a miniature | Death of Joseph Bara | Tobias Gimbel |
Related Artists:
John Ritto Penniman
John Ritto Penniman (1782-1841) was a painter in Boston, Massachusetts, USA. He created portraits, landscapes, and allegorical paintings, as well as designs for engravings, such as the official seal of the city of Boston in 1822. He also worked as an assistant to Gilbert Stuart. Penniman died in 1841 in Baltimore.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Balthasar Anton Dunker
German, 1746-1807